Notre Dame i snöfall

Notre Dame sous la neige, originally uploaded by Emelie Persson.

Framåt eftermiddagen var det uppemot fem centimeter vid kramsnö där den fick ligga kvar, på bilar, gräsmattor och parker. De franska föräldrarna hade glada snöbollskrig med sina barn utanför dagis. La neige, ca surprend sa en pappa till mig och log, jag svarade ja, i Paris förvånar det.

Tji fick jag som trodde på fågelkvitter och vårkänsla. Men det är vackert såhär. Dessutom har jag löst mitt elproblem (proppar) och det gör livet en aning varmare och lättare. Att vara utan uppvärmning i ett rum med fönster med enkelglas är ingen hit.

utbrända

utbrända, originally uploaded by Emelie Persson.

Som sagt, bilbränder verkar vara något av ett franskt nöje. De här stod parkerade på en lugn liten gata i Marais där jag gick förbi igår, rue Pavée. Femtio meter bort ligger svenska kulturcentret och kaféet, mittemot en vacker liten park.

För övrigt snöar det igen, riktigt mycket. Och jag har bara ett fungerande eluttag i mitt lilla rum. Så jag får dra ut lampsladden och ställa kokplattan i bokhyllan över sängen för att laga mat.

Snö på taken

Snö på taken, originally uploaded by Emelie Persson.

Igår på morgonen, utsikt från min balkong. Idag har det mest försvunnit men det är fortfarande råkallt, trots strålande sol.
Jag fick avsaknaden av nyårsfyrverkerier förklarad för mig igår – de är totalförbjudna för att polisen ska kunna hålla koll på folkmassan och inte förväxla smällare med pistolskott, och för att minska risken för bilbränder. Uppemot 25 000 bilar lär brännas i Frankrike varje år. Det ni.

Nyår på Champs-Élysées

Champs-Élysées, originally uploaded by Emelie Persson.

Tillbaka i Paris, sedan två dagar. Jag bor tillfälligt i mitt vindsrum som egentligen är någon annans nu, det är hemtamt och märkligt främmande samtidigt. Igår: nyårsafton. Lagade middag med en vän, med en kokplatta, en miniugn och mycket god vilja. Rödvin och bubbel. Vid tolvslaget stod vi på Champs-Élysées i folkmassan. Poliser i kravallutstysel spärrade trafiken och konfiskerade glasflaskor och smällare/fyrverkerier/tändare. 00.00 2009 glittrade Eiffeltornet (med äntligen gult istället för EU-blått ljus, Frankrike är inte längre ordförandeland). Folkmassan tjoade, skrek, kramades och kysstes.

Men inga fyrverkerier! Jag hade förväntat mig något i stil med 14 juillet, men jag blev besviken. Rien, rien de rien. Inget hade vi att skåla i heller när 2009 gjorde sitt intåg. Julbelysningen på Champs är vacker i alla fall, det är den jag fotat.

Sommarstad

Månadsskiftet juni/juli. Tokvarmt i Paris, att gå ute och svettas i shorts och linne klockan tio på kvällen, förundras över alla affärsmän i kostymer och vanliga människor i jeans. Nu flyr alla studenter och aupairer stan som högst motvilliga skeppsråttor. I lördags Prideparad med uppemot 700 000 deltagare. I söndags jazzfestival där Herbie Hancock hade konsert på en gräsplan mitt bland alla futuristiska glas- och stålbyggnader i La Défense. Kajerna utmed Seine, île de la Cité, Pont des Arts, alla parker, överallt sprider människorna ut sig, har picknick, ler och fläktar sig med sina gratistidningar. RER-tågen strejkar oförutsett i protest mot en attack på en förare, på Gare Saint Lazare var det halvt kaos i morse när jag åkte till en kompis i villaförort för att sola i hennes trädgård. Ilskna resenärer lär till och med ha tänt eld i en metrovagn på linje 14. 

Om mindre än tre veckor åker jag härifrån. Jag kommer att sakna den här staden något sanslöst tror jag. 

Marathon

Imorse vaknade jag av en helikopter som cirklade över kvarteret, jag bor nämligen mitt emellan starten och målgången för Paris marathon, kom jag på. Starten går på Champs-Elysées, men den såg jag inte för då sov jag fortfarande sött… En del av loppet såg jag på min lilla teve medan jag åt frukost, och sen gick jag ner till Place de l’Alma när jag hade räknat ut att täten borde passera och missade dem förstås precis. Det skulle varit kul att se hur snabbt de egentligen sprang, för de som kom en bra bit efter sprang ju fortfarande helt obegripligt fort. Kvinnan som vann såg jag däremot. Och två olika ekipage med en löpare som sköt en rullstol framför sig, som förmodligen gör hela loppet på mellan två och en halv och tre timmar. Det kallar jag imponerande.

När jag höll på att frysa sönder gick jag hem igen och kokade kaffe, och precis när jag slagit på teven var vinnaren och tvåan inne på slutspurten. Det hela var ganska trevligt som söndagsunderhållning. Inte för att jag egentligen är så väldigt intresserad av sporten som grej, men bara det där att kunna gå utanför dörren och titta på samma sak som visas på teve är rätt läckert. Den allmänna galenskapen är också fascinerande, det är lite som vasaloppet. Att folk utsätter sig för en sån plåga frivilligt… Och förstås masseffekten med alla människomyror som väller iväg när starten går, det måste man ju se. I helikopterperspektiv.

Lördagsjogg

På påskdagen åkte jag skidor i Bohuslän. I morse sprang jag i solen längs med Seine och det känns som två helt olika liv. Det var vackert idag, solen värmde och förvånansvärt mycket folk i rörelse redan klockan nio. Ambitiösa joggare och flanerande turister, ett filmteam på allée des cygnes. Där har jag sett en bröllopsfotografering också, det är väl något med kastanjeträden och floden… 

Jag åt lunch på min balkong, stående lutad mot räcket för att få plats i solen. Inte så tokigt. Nu längtar jag efter riktig ihållande vår, inte den här nyckfullheten och iskalla vinden. Jag vill ha picknick i en park och ligga på en gräsmatta och lapa sol.

Bokmässa på franska

Jag var på bokmässa igår, Salon du livre, och jag förväntade mig nog typ bokmässan i Göteborg fast större och häftigare. Som proportionen Paris-Göteborg liksom. Fullt så stort var det inte, och framförallt inte så mycket folk. Man kunde strosa runt precis som man ville utan att behöva knuffas med någon, trots att det var mitt på lördagen. Möjligt dock att en del av publiken bojkottade mässan eftersom Israel var tema/hedersgäst, det har det pratats en hel del om. Sympatiskt gratis för studenter var det hursomhelst. Jag lyssnade på lite bitar av föredrag, såg mängder av vackra böcker och seriealbum men åkte därifrån utan att ha köpt något alls. 

I Paris är det tydligen jordbruksmässan, Salon d’Agriculture, som är grejen. Den var mer än fem gånger så stor och smockfull med besökare. Jaså är det på så viset i den här stan som kallar sig så kulturell, säger jag. Men jaja, bor man i Paris är det kanske svårt att komma på något mer exotiskt än kor och grisar. 

Paraplymördarväder

Det finns två huvudtyper av regn i Paris:

1. tunnt, fint, stillastående regn halvvägs mellan dugg och dimma

2. ordentligt våldsamt regn som alltid kommer tillsammans med blåst.

Igår stormade det över hela nordvästra Frankrike, ända in till Paris. 110 km/h ska det ha blåst som mest, alltså uppemot 30 sekundmeter. Alla parkerna var stängda, det var vad man märkte i Paris borsett från att man blev genomblåst och genomblöt. Offren för ruskvädret ligger lite varstans, i rännstenen, i papperskorgar, frustrerat kastade i gathörnen. Överallt sönderblåsta paraplyer. Jag hade tur, mitt är bara lite skevare och fladdrigare än innan.

Det är meningslöst och idiotiskt att försöka använda paraply i Paris. Antingen gör det ingen nytta eller så blåser det sönder. Alla parisare går omkring med paraplyer. Jag har inte sett ens franska dagisbarn i regnkläder. (Däremot vet jag vad regnkläder heter på franska: impermeables, och eftersom ordet finns måste de ju existera någonstans.)

Parisiskt regn är ändå inte lika deprimerande som svenskt november-dito. Här regnar det faktiskt aldrig en hel dag helt utan uppehåll, ännu mindre en månad. Det måste vara det franska temperamentet, till och med vädret är nyckfullt till tusen.

 

Kastanjerna slår ut

…och körsbärsträden blommar, vissa stunder är det osannolikt varm vår och andra dagar är det tre plusgrader och snålblåst. Idag började fint. Jag gick en timslång promenad på kajen, förbi två modefotograferingar, en uteliggare, picknickande parisare och en kille som satt på kajkanten och spelade saxofon bara för sitt eget höga nöjes skull. Det var vackert. Sen när solen försvann gick jag och drack kaffe med en kompis istället. (Jag lägger oproportionellt mycket pengar på fika.)

Förra helgen var jag i Bryssel, det har jag visst inte skrivit om. Den senaste veckan har jag verkligen känt att heltidsplugg + halvtidsjobb + socialt liv blir ganska många procents sysselsättning. Alltså ingen skrivtid. Bryssel var kul att se hursomhelst, chocolateries och ölbarer överallt, en charmig gammal stadskärna och sjaskiga ytterområden. Jag var i den lilla kuststaden Brugge också, på hemvägen. Där hade jag velat stanna längre för det var så otroligt vackert. Fullt med små kanaler överallt, och gamla hus, nästan lite som en dockstad. Där talades det mest flamländska (holländska). Det låter så lustigt.