Månadsskiftet juni/juli. Tokvarmt i Paris, att gå ute och svettas i shorts och linne klockan tio på kvällen, förundras över alla affärsmän i kostymer och vanliga människor i jeans. Nu flyr alla studenter och aupairer stan som högst motvilliga skeppsråttor. I lördags Prideparad med uppemot 700 000 deltagare. I söndags jazzfestival där Herbie Hancock hade konsert på en gräsplan mitt bland alla futuristiska glas- och stålbyggnader i La Défense. Kajerna utmed Seine, île de la Cité, Pont des Arts, alla parker, överallt sprider människorna ut sig, har picknick, ler och fläktar sig med sina gratistidningar. RER-tågen strejkar oförutsett i protest mot en attack på en förare, på Gare Saint Lazare var det halvt kaos i morse när jag åkte till en kompis i villaförort för att sola i hennes trädgård. Ilskna resenärer lär till och med ha tänt eld i en metrovagn på linje 14. 

Om mindre än tre veckor åker jag härifrån. Jag kommer att sakna den här staden något sanslöst tror jag.